Från vision till verklighet

Det var tidigt 1900-tal och industristaden Göteborg växte. Arbetarna slet hårt, och idén om rekreation blev en allt viktigare del av samhällsdebatten. Vila, gemenskap och frisk luft var inte längre en lyx för de få, utan något som även arbetarfamiljer skulle få ta del av. Så föddes tanken på ett semesterhem – en plats för återhämtning, långt från stadens larm.

Den 14 maj, 1923, bildade så Spårvägspersonalens Semesterhemsförening med målet att skapa just en sådan plats. Först köptes några hus i Pixbo, men drömmen om en riktig skärgårdsidyll levde vidare. I slutet av 1940-talet riktades blickarna mot Skräddarön, en liten ö i Bohusläns vackra kustlandskap.

I september 1947 samlades föreningens styrelse för ett extra möte för att diskutera ett möjligt köp. Priset på ön var satt till 55 000 kronor, men efter förhandlingar landade köpesumman på 49 000 kronor – ett kap, även med den tidens mått.

Sommaren 1949 köptes fyra traditionella bohusekor in, och i maj 1951 undersöktes möjligheten att bygga en bro eller en vägbank till fastlandet. Men den tekniska utmaningen var inte billig – uppskattningen låg på 99 200 kronor, vilket var mer än dubbelt så mycket som själva ön hade kostat.

Trots det stora priset fanns det ingen tvekan. Den 26 maj 1955 invigdes vägbanken under högtidliga former, ackompanjerad av Spårvägens musikkår som ledde den första promenaden över. Nu var Skräddarön lättare att nå, men minnet av de många båtfärderna till ön lever kvar i berättelser från förr.

Ett folkhemsparadis tar form

De första åren på Skräddarön präglades av hårt arbete och stark sammanhållning. Vägar drogs, bryggor byggdes, och mellan 10 000 och 15 000 träd planterades av ideella krafter under fjorton utflyktsdagar.

Stugorna som blev hem för sommaren

De första stugorna stod klara 1953. Varje stuga kostade 11 500 kronor att bygga, och hyran var 30 kronor i månaden, eller 1 krona per dag – en kostnad som gjorde det möjligt för många att få en egen sommaroas. Arkitekten bakom stugbyn hette White, och hans ritningar lade grunden för en av Sveriges första organiserade semesterbyar, en plats som skulle erbjuda avkoppling och gemenskap i årtionden framöver.

På ön fanns även en vaktmästare, Emil, som såg till att allt fungerade. Han hade en bakgrund inom spårvägen och tog sig an uppdraget med samma precision med vilken han en gång underhållit Göteborgs räls.

En bevarad pärla

Med åren har Skräddarön fortsatt att vara en älskad tillflyktsort, och en plats där man firat allt ifrån midsommar till bröllop. Samlingslokalen, som tidigt blev centrum för gemensamma aktiviteter och fester på ön, kan fortfarande hyras av både medlemmar och utomstående.